Om solen slocknar dör vi. Kanske inte så mycket på grund av mörkret, men det skulle bli förbannat kallt. Ner mot många, många minusgrader för all framtid.
För att hedra solen och plusgraderna har vi därför bestämt oss för att ta bort de tre persienner som hängt i fönstren och dörren som vetter mot balkongen. Alla tre har varit trasiga sedan vi flyttade in, någon finurlig person har öppnat fönstren och knutit själva hisstråden kring persiennerna så att de inte har en chans att åka varken upp eller ner.
Balkongen här har nyligen blivit inglasad och då hamnade dessa fönster och balkongdörren längre in i lägenheten än vad de var vana vid. De har på äldre dagar förvandlats från ståtlig yttervägg till en vanlig, blek innervägg som ingen brytt sig om. När alla andra fönster byttes lät man de här två och dörren vara kvar, föreningen har lämnat sitt ansvar för dessa glaspartier, man har sagt upp kontakten.
Men då kommer vi och säger ”hej!”. Här skall det städas upp och fixas till!
Persiennerna togs ner, vi räknar med att de inte behövs längre. Den lilla mässingskedjan som ser till att inte små barn hoppar från balkongen togs bort (nu kan ni hoppa), haspar, hål och annat sattes igen, spacklades och slipades.
Vi hoppar över målningen så länge för vi har eventuellt större planer, men mer om det sen. Nu vill ni ju se bilderna från denna heroiska insats.
Persienner är verkligen inget vackert. Men ibland nödvändigt… Ni som inte verkar behöva dom gör helt rätt tycker jag som tar bort dom, de extra centimeterna som blir i glasrutan gör susen för ljuset.
Det är alltid skönt när saker som man vill ta bort är trasiga, då slipper man fundera på om man gör rätt. Behöver vi persienner i sommar hade vi ändå behövt skaffa nya.
Och de där centimetrarna gör faktiskt stor skillnad. Fönstren känns större nu.